Processen – Finding Identities

Jag började veckans arbete med en idé: att diskutera mode som ett postmodernt fenomen. Jag planerade att diskutera det utifrån Foucaults och Eliasons tankar som teoretisk referensram (förhållandet mellan kropp, makt, diskurs och sociala praktiker). För detta syfte bjöd jag en grupp fantastiska kvinnor på fika i en offentlig miljö. Dessutom bad jag dem att klä sig på ett sätt som definierar vem de är. Detta för att dokumentera och diskutera deras val. Dock ändrade jag mig senare efter att jag lyssnat på Taiye Selasis TEDTalk

Taiye Selasis TEDTalk

Jag blir fascinerad av hennes idé och argument. De rörde min egen själv-uppfattning. Då brände det till: de intressanta kvinnor jag skulle träffa var själva multilocal (multilokala). Därför skulle det handla om identitet: nationalitet vis-á-vis mänsklig erfarenhet/politisk konstruktion vis-á-vis kultur.

På kaféet satt jag vid ett bord på en plats där jag själv är lokal. Jag hade en plan, min kamera i mina händer och en Cortado med fint latinamerikanskt kaffe framför mig. Kaféet påminde mig om en annan plats där jag också hör hemma.

En Cortado

Min metod

  • Dokumentera samtalet med bilderna utan att iscensätta dem. Bilderna ska vara så autentiska som möjligt. Dokumentär känsla.
  • Få samtycke enligt GDPR. Prata om preferenser t.ex. några av de intervjuade valde att använda alias och en av dem kände sig inte bekväm med att visa ansiktet
  • Fotografera med varianter på skärpedjup

Mina frågor och Selasis Big Rs

För att orientera samtalet i önskade riktning formulerade jag några frågor som utgår från Selasis Big Rs:

  • Var är du lokal? Vad är det som du gillar eller ogillar med de platserna?  (vädret, mat)
  • Ritualer: Var i världen skulle folk känna igen ditt ansikte? Vad brukar du göra där?
  • Relationer: Vilka är de människor som formar din känslomässiga (emotionella) upplevelse? (familj, vänner)
  • Restriktioner: rasism, dysfunktionell regering, ekonomisk inflation/korruption eller avvikande drag mot normen?

Jag ville vara flexibel nog att låta samtalet ta sin egen väg. Dock blev samtalet mycket privat. Det är viktigt att bildläraren förstår att diskussioner om identitet kan beröra djupa sfärer av elevernas liv, och detta kan snabbt flytta sig från det personliga till det privata.

En uppgift för högstadiet (9:an) och gymnasiet

  • Ta en runda i din lokala omgivning och undersök, genom kamerans öga, diskurser i folks klädsel
  • Dokumentera noggrant med bilder och ta hänsyn till detaljer i kläderna och kroppsliga utsmyckningar
  • Förbered en diskussion om de tagna bilderna, i form av ett sokratiskt samtal

4 kommentarer Lägg till din

  1. Profilbild för BL704C BL704C skriver:

    Alltid lika spännande och roligt att läsa dina blogginlägg. Fantastiskt fint att du visar hela processen som sen blev ditt andra inlägg på detta tema.

    Gillad av 1 person

  2. Profilbild för systeryster35 systeryster35 skriver:

    Vilken ide! Ja det går fort från privat till personligt och ja det är inte alla som är bekväma med detta. Var drar du själv gränsen och hur vet man när det blir för privat. Detta är en svår fråga även i skolan precis som du skriver och jag själv tycket det är jätte svårt. Men att tala om identitet är ett måste. Så kan vi tala om det utan att det blir för privat?

    Gillad av 1 person

    1. Profilbild för Zetaangelou Zetaangelou skriver:

      Ja. Det är svårt. Vi som lärare måste vara medvetna om det men var gränsen går beror på. Kanske det beror på lärarens personlighet, typ av elever man har och främst vad är det för slags relation man har till eleverna? Och syftet till diskussioner förstås… Lärare är inte psykologer eller socionomer, men vi är där för elevers utveckling och gränser flyttar sig hela tiden, tycker jag.

      Gillad av 1 person

  3. Pingback: Sammanfattning…

Lämna en kommentar